- Ibland har jag tråkigt, vad sakta tiden går.
Idag är en sådan dag då jag vaknade upp och bara kände att denna dag kommer bli bra. Den där varma famnen var extra varm, morgonträningen var löjligt skön och frukosten var ovanligt god, trots att det var den vanliga äppelgröten. Det är ju nästan tecken nog? Dessutom har solen kikat fram och det är en evighet kvar tills jag ska hoppa upp på min blåa hoj och sedan rocka dagen. Evigheten ska jag ta vara på och gosa med min sömntuta.
Berättade ju igår att jag skulle öka en km löpning varje dag. Idag ville mitt huvud att jag skulle stanna efter 2km, fast lyssnade på kroppen istället och sprang mina 3km som planerat. Trots träningsvärken i rumpan gick det bra och det känns som att löparglädjen är på väg tillbaka. Äntligen. Fruktansvärt skönt att jag är på banan igen.
Trackback
