Hela dagen har varit som en berg- och -dalbana. Ögonlocken har varit riktigt tunga, att slänga sig i sängen och dra täcket över huvudet har lockat riktigt mycket. Fast jag har ju mina underbara klasskamrater som får mig att skratta om dagarna och min kära pojkvän som alltid lyfter upp mig när allt är som jobbigast. Jag har inte riktigt känt mig som mig själv de senaste veckorna, det känns jobbigt att inte kunna vara mig själv. Under fikat med Albin idag kändes det som att allt vände. Det känns som att jag är mitt valiga glada jag igen. Skönt. Dessutom har jag laddat upp med massa kollisar idag och är mer än redo att ta morgondagen med storm.