- En ätstörning förstör inte bra dig
Mår du dåligt när du missar minsta lilla i ditt tränings- eller kost-upplägg? När det inte blir som du planerat?
Bilr du arg på andra som inte kan sköta sitt kost- och träningsupplägg strikt?
Väljer du medvetet att ta bort kolhydraterna från tallriken, äter endast mycket protein och grönsaker? Är du extremt strikt med att äta var 3:e timma? Klarar du inte av att äta sötsaker på dagar du inte har planerat som "cheat-day" utan att få ångest?
Detta är några av symptomen för ortorexi.
För några dagar sedan fick jag en kommentar som löd: "Kan inte du snälla berätta lite om din period när du åt dåligt osv om ätstörningar pch vad du anser och hur du tog dig ur det och har du några bilder från den tiden??" och därför har jag bestämt mig för att skriva av mig om min ortorexi.
Yttliare en vecka senare somnade jag 16.00 på eftermiddagen och vaknade upp runt 10.00 dagen efter. 18 timmar i sträck hade jag sovit utan att vakna. Varför? Jag åt inga kolhydrater, tränade alldeles för mycket och åt för lite - jag hade ingen energi till att ens vara vaken. Denna känsla minns jag - rädd. Riktigt, riktigt rädd är vad jag blev. Pratade med mamma och för att göra en lång historia kort fick jag besöka ungdomsmottagningen där jag även fick prata med världens bästa kurator vid flera tillfällen. Vi kom fram till olika saker som kunde ha påverkad detta och det kändes så skönt att någon förstod, att hon inte bara sa "Men det är väl bara att börja äta." Hon sa aldrig något sådant utan hon ställde frågor som fick mig att tänka till.
En dag för mig kunde se ut såhär:
Löprunda på morgonen MINST 5km
frukost: 2-3 finn crisp och 1 kokt ägg.
tre timmar senare: mellanmål - ett äpple
yttligare tre timmar senare : lunch - sallad som skolan hade att erbjuda.
yttligare tre timmar: mellanmål - ett äpple eller annan frukt
gymmet 2-3 TIMMAR (varje dag)
Middag: lite kött och grönsaker
Kvällsmål (max en timma emellan jag skulle sova): Lite kvarg med hallon.
Det hände också att jag körde lite hemmaövningar alt. sprang i trappan i reklamerna när tv:n stod på. Vissa dagar kunde det gå dåligt på gymmet så jag beslöt mig för att "straff-träna" alltså gå ut och springa för att det gick så dåligt. Ja, så kunde jag hålla på. Vissa dagar tränade jag vid 4 olika tillfällen. Ni hör ju, det är inte speciellt friskt.
Jag vet inte riktigt om jag kan säga att jag är helt frisk. Vissa dagar är bättre än andra. 2-3 gånger i månaden kan jag få infall men jag har blivit tillräkligt stark och klarar av att säga emot dessa hjärnspöken, så jag gör oftast tvärtemot vad de säger. Jag äter fortfarande lika stora mängder som jag gör de dagar de inte finns där. Om jag ska berätta hur jag kom en bit på vägen till ett friskare jag:
♥ Min mamma, pappa, idrottslärare, vänner och kuraor. De hjälpte mig så fruktansvärt mycket, stöttade mig, pratade med mig och fick mig att inse att detta inte är bra.
♥ Jag slutade umgås med vissa personer. Vet inte om det var att vi bara gled ifrån varandra eller om det bara var jag som gick ifrån. Hur som helst finns inte de i mitt liv längre.
♥ Jag åkte iväg til USA. Jag bröt mina mönster, mina vanor och rutiner. Det var ingen jag kände där, vi satt i en bil strora delar av dagarna och maten var annorlunda. Jag lärde mig att acceptera det så allt blev lättare.
♥ Träffade Albin som fick mig att slut bry mig om vad alla andra tyckte, han lärde mig att det bara är mig själv jag ka vara fin för.
♥ Började umgås med folk som stöttade mig istället för att få mig att må dåligt.
♥ Jag är fruktansvärt envis. Har jag bestmt mig för någon, då jävar ska det ske.
♥ Jag pratade med människor som varit med om samma sak.
Det var många faktorer som hjälpt mig. Mest var mina nära och kära som stannade kvar. Fast den absolut största var att åk iväg till USA själ, där alla rutiner bröts.
- Tyvärr har jag inga bra bilder från den tiden för jag tog aldrig kort i spegeln (så att man ser min hur) då jag tyckte att jag var tjock -
En ätstörning är väldigt jobbigt för personen själv trots att vi kanske inte märker det själva. Vi tror att allt är bra, att om vi fortsätter lite till så kommer vi att bli accepterade. Vet ni vad? Vi är redan accepterade av omgivningen. Vi behöver inte vara extremt smala för att passa in - det vi behöver är en bra självkänsla. Vi tror somsagt inte att det är något probem för vi har förträngt att vi mår dåligt. Vi bygger upp en fasad och låtsas att vi är glada, det gjorde jag iallafall. Klart som fan att jag ville äta den där glassen eller chokladbiten med mina kompisar, men jag kunde inte. JAG KUNDE INTE. Ångesten om att jag "inte skulle vara duktig" tog över. Då kommer vi till detta - en ätstörning påverkar inte bara personen som lider av detta utan även omgivningen. Dina vänner vill umgås med dig utan att behöva tänka på att du blir arg om de säger någo fel ang. kost och träning, de vill att du ska kunna äta gott med dem och de vill att du ska må bra. De ser igenom dig att allt inte är som de ska och mår då själva dåligt över det.
Föräldrarna, föräldrarna. Aj vad dåligt de mår. Jag får ont i magen av att tänka att jag utsatt mina föräldrar för detta. Att de dag in och dag ut har sett hur dåligt jag mådde. Ett mål i nästan alla föräldrars liv är nog att få sina barn att må så bra som möjligt. Hur känner de sig då när den de värdesätter mest sitt liv inte längre kan njuta av det goda livet har att erbjuda? Mina föräldrar gjorde på riktigt allt de kunde och det vill jag tacka dem för 1000 gånger om. Jag vill också säga att det inte är deras fel, det är inte samhällets fel och det är inte någon annans fel. Det är hjärnspökenas fel. De har placerats sig där av den anledningen att mitt huvud tagit in samhällets ideal. Jag skulle inte önska min värsta fiende att hamna där. För det påverkar inte bara dig utan även din omgivning. Glöm för gudsskull inte att ni är fina precis som ni är.
» Victoria
Starkt jobbat att du tagit dig igenom detta!
Svar:
Emilija Romaite
» Ewe
Jag saknar dig / ewe ❤️
Svar:
Emilija Romaite
» Ewe
Jag saknar dig / ewe ❤️
» Anonym
Bra jobbat! När var denna perioden? Kram
Svar:
Emilija Romaite
» Anonym
Bra jobbat! När var denna perioden? Kram
Svar:
Emilija Romaite
» N
Tack för att du berättade, känns så otroligt skönt att höra om personer som tagit/håller på att ta sig ur sin ätstörning då jag själv kämpar med det varje varje dag
Svar:
Emilija Romaite
» mami
<3 Du är bäst!
Svar:
Emilija Romaite
så stark du är! Riktigt bra skrivet! :) Kram på dig!
Svar:
Emilija Romaite
» Anonym
Åh så stark du är som skriver din historia💗 Och att du vågade gå emot tankarna och göra något åt det. SUPER!! Grym är du tjejen!!
Svar:
Emilija Romaite
så starkt av dig att berätta din historia
kram
Svar:
Emilija Romaite
Trackback
