17 Januari 2015. Dagen då personer som inte visste om det, fick reda på det. Satan vad dramatiskt det lät. Men det är väl typ så det är. Folk i min omgivning som inte visste om att jag för ett tag sedan hade problem med att äta - fick reda på det nu. Vissa visste om det och har sagt att det var stark att berätta, för andra kommer det väl som en chock, vad vet jag?

Jag ska inte ljuga, jag är rädd för blickarna jag kan få i skolan, jag är lite rädd för vad folk ska tycka och jag är rädd för att var mina tidigare lärare/nya lärare ska tro. Men jag har fått så otroligt mycket BRA och FIN respons från flera olika håll. Min statistik har ökat en aning och nerverna har lagt sig.. Tack så jättejätte mycket!

 

Men sen finns det några saker. Repotaget inehåller väl inte riktigt allt man säger. Men här har Ullrika, som reportern heter, försökt få ned ett lopp på 3 år, ÅR. Det har alltså rört ihop sig lite i repotaget. Så jag kände att det saknades att min mamma har varit en otroligt stor del i detta. Hon är personen som har stötat mig absolut mest av alla. Hon är den personen som först tog mig till en kurator för att jag skulle få hjälp - efter att hon gjort allt hon kunde. Efter att ha tjatat på mig och sagt till mig, men jag inte lyssnat. Hon är bäst, helt enkelt.