Har du någonsin backat för att du inte vågat? För att du tror att folk ska döma dig eller skratta åt dig? För att du tror att du ska misslyckas? För att du tror att du gör fel? Jag vet inte om ni har, men jag har det. När jag började att träna och äta ordentligt den 30:e juli 2012 vågade jag inte gå ut och gå/springa själv, jag bad min bror eller mamma att följa med, vet ni varför? För jag trodde att folk tittade på mig och tittade snett, men sen insåg jag, ingen bryr sig, ingen bryr sig ett skit om vad jag gör, det är bara jag som har inbillat mig att de tycker att det är så, att de dömer mig alltså. Jag intalade mig själv att de tittade för att de blev motiverade eller kanske mer imponerade.
När Moa flera gånger frågat mig om jag ville följa med och prova på innebandy, tackade jag nej, för att jag trodde de andra i laget bara skulle skratta åt mig och ogilla mig. Men när Ilze sedan gick dit, valde jag också att prova, för jag tänkte "Men så farligt kan det väl inte vara, jag kan ju inte vara så dålig." Jag gick dit, och lite mer än ett år senare spelar jag fortfarande och tycker att det är kul.
Jag har alltid sagt att jag ogillar att gymma, det har varit för att jag har varit rädd, återigen rädd för att folk ska döma mig, för att jag ska misslyckas. När jag en dag gick till gymmet utan Ilze, var jag rädd, nästan så rädd att jag nästan tänkt att skippa ett träningspass för att jag inte ville eller rättare sagt, vågade inte träna själv. Men jag ställde mig framför spegeln (haha) och sa till mig själv:
"Emilija skärp dig, ingen tittar på dig, ingen dömer dig, du tävlar inte mot någon förutom dig själv, du ska bara vara bättre än dig själv, det spelar ingen roll hur tunga vikter du har, inte heller hur tunga vikter din kompis har, du kommer att komma upp dit, jag menar Zlatan blev ju inte fotbollsproffs under en natt." Jag gick till gymmet med ett glatt leende, hälsade på personalen, gick och bytte om, startade musiken och körde igenom träningspasset.
Med detta inlägg vill jag egentligen säga att ni verkligen inte ska bry er om vad andra tycker och tänker, vill du göra något, spela piano, träna, sova, dansa, sjunga, spelar ingen roll vad, vill du göra det så DO IT! Dömer de dig är de bara avundsjuka för att du har klarat av att ta steget till något du vill göra, något du vill bli. Efter att du tagit detta steg kommer du känna dig så bra, så lättad, för du kommer att inse att du har gjort något för dig själv som DU vill göra och du vågar det. Tar du inte steget kommer du nog att ångra dig i framtiden eller så tar du det steget då, men då kommer resultatet också senare, men det är ditt val!
Gag är otrolig glad över att jag vågat vissa saker som jag tidigare aldrig trott att jag skulle våga.
