- Att ta ett stort steg

Redan efter mitt muntilga nationella i svenska igår, som för övrigt gick otroligt bra, kände jag att min kropp inte var helt 100. Därför valde jag för första gången på.. 2-3år (!!) att skippa träningen. Är så otroligt stolt över mig själv (om man nu få säga så i dagens samhälle) att jag klarade att vila utan ångest, tredje dagen i rad. Vissa som läser detta kanske tror att jag är dum i huvudet för att jag är stolt. Men har ni någonsin känt av en stark ångest när ni inte tränat en dag? Har ni lidit av ortorexi? Antagligen inte, men det har jag.
 
Istället spenderade jag några timmar med mitt lilla muppgäng på ett cafe, hade middagsdejt med Albin och svslutade kvällen med timmar av kortspel. Sov även kvar hos Albin, dock så sov jag i princip inget då jag bara mådde sämre. Så dagen idag spenderar jag i sängen med liter av te och Grey's Anatomy. Hoppas att ni mår bra och hänger kvar här på bloggen tills alla träningsinlägg är tillbaka, då jag har några planer. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback