- Att falla tillbaka

 
Idag har hjärnspökena spelat mig ett spratt, iallafall nu ikväll. Har haft känslan av att jag inte duger och inte haft den självsäkra känslan i kroppen som jag brukar. Det är jobbigt för mig, det är det. Men det jobbigaste är för dem runt om mig, dels för att de inte riktigt förstår hur det känns men också för att de inte vet vad de ska göra. Just idag var jag med mina favoriter, Albin och Ilze. De pratade med mig och fick mig att känna mig behövd, kanske inte direkt men det sjönk in till slut.
 
Tog sista bussen hem eftersom att jag i princip missade den jag skulle med. Albin stod tillsammans med mig och fick mig att tänka på annat. Vet helt seriöst inte vad jag skulle göra utan dessa två. De är mina änglar och får mig att må så bra.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback